Idag bjöd min mamma mig på Villa Godthem på Djurgården för att fira min födelsedag i efterhand. (Min riktiga födelsedag hade jag sovit bort, eftersom jag valt att resa till Paris dagarna innan). Jag tog mig till Villa Godthem via Sergels torg.
Och Djurgårdsbron..
Vi skulle mötas vid Nordiska museet.
Här är Villa Godthem.
Enligt mamma fick det sitt namn från när operasångaren som fått huset i present sa att han hade ”gått hem”, (Godthem) efter att ha gått hit från Operan. Vi hade inte beställt bord, men hoppades det skulle gå bra ändå.
När vi kom dit blev vi först utskällda av en överspänd kypare, bara för att vi på ett vänligt och lugnt sätt pekade och frågade om vi kunde sitta vid olika bord. Mamma sa att hon inte var förvånad, och menade att det räckte med att bara titta på kyparen för att fatta att någonting var fel. Med det tror jag hon menade att att kyparen hade lite svårt att hålla sig lugn och var väldigt spänd/nervös.
Ägarinnan kom, och sen en annan, jättetrevlig kypare, så allt löste sig.
Jag fick en flaska champagne, och en rosenbukett.
Jag tog en jättegod hummersoppa.
Och mamma tog en plankstek.
Till efterrätt tog jag husets hemmagjorda hallonglass, med en maräng på toppen, och kaksmulor till. Också väldigt gott. Mamma tog en chokladpralin.
Jag fick också en för mamma mytomspunnen liten asiatisk burk i porslin som hade tillhört mormor som hon inte hade fått röra för sin mamma när hon var liten. Hon konstaterade att det var nog därför den var hel idag. Såna här små burkar brukade man ställa i fönstren med torkade blommor i förr i världen för att det skulle lukta gott berättade hon. Det var därför det oftast fanns små hål i dem på ovansidan. Denna hade inga små hål, men locket ligger på ett luftigt vis, förmodligen för att den ska kunna sprida dofter.
Efter maten promenerade vi ut genom caféet mot vattnet.
Just den här bilden påminner mig om Bjorn Wiinblads illustrationer i sagoboken Svinaherden av H.C. Andersen.
Vi promenerade ned till vattnet och satte oss under en tårpil.
Nej men oj! En modig and som vi matat genom att kasta bröd ned till vattenkanten kom upp till oss och var inte alls rädd. Tyvärr var brödet slut. Men den verkade mest intresserad av att ta reda på vilka vi var, och var samtidigt väldigt väluppfostrad och taktfull.
Andkontakt av tredje graden!
Min mamma har så fint hår!
Dagens outfit. Det var en vacker dag, och jag njöt av hummersoppan och solen under tårpilen. Men under allt fanns en sorgsenhet för min del, för jag hade tänkt be min älskade pappa komma och för första gången sen mina föräldrars skilsmässa när jag var åtta år be att de skulle sitta ned tillsammans för min skull på denna min födelsedag. Något jag längtat efter i hela mitt liv att få uppleva.
Men min pappa finns inte här på jorden längre.
Så är det med livet på jorden. Glädjen blandas med sorgen ibland. Precis som det kalla klara vattnet i det djupa blå och svarta blandas med solens strålar en augustidag vid vattnet.
