audition

En tripp till Sveriges framsida

Förra Söndagen var jag på en kort tripp över dagen till Göteborg. Liseberg hade bjudit in mig till en audition som Circus och varitéartist. Jag gillar bredden på mina jobbintervjuer: Doktorand i litteraturvetenskap eller Circus och varitéartist. LOL!

Det var mycket givande att besöka Sveriges framsida en stund. Fantastiskt att jag kunde vakna och somna i min egen säng i Stockholm samtidigt som jag upplevde dagen i Göteborg. Jag var tvungen att gå upp ganska tidigt, vilket var lite jobbigt. Dagarna innan sjöng jag upp mig varje dag. Stämbanden var gistna.

En känd operasångare har sagt att om du går en dag utan att sjunga märker du det själv, går du två dar utan att sjunga märker dina vänner det, och går du tre dar utan att sjunga märker publiken det. Därför är det ett minimum att värma upp tre dar i rad om man är helt ur form och har en audition.

Men jag var ouppmärksam på sången, jag har haft så mycket annat att tänka på de här dagarna, värmde upp medan jag diskade. Dagen innan visste jag inte riktigt hur mitt nummer skulle vara. Jag hade utlovat ett skräcknummer med operasång. Jag blev tvungen att ställa mig och improvisera fram ett nummer fast jag inte alls kände mig teatralisk utan trött och introvert.

Det jag kom fram till var att Pamina skulle ta ut sitt hjärta, och vara otäckt påflugen när hon sjunger ”känner du inte kärlekssmärtan”. Så där som kvinnor kan vara, fastän mer psykotiskt, psykopatiskt och upphöjt till tusen.

Idén med att ta ut sitt hjärta och hålla det som en darrande geléklump framför sig har jag sett i en pantomim en gång som barn och jag tyckte det var så otäckt (det var nog meningen att pantomimen skulle vara artsy och hjärtlig, men den skrämde mig). I det här numret skulle jag vilja ha ett hjärta som ser ut som ett riktigt fysiologiskt hjärta, med ett rött ljus i som rekvisita. Kanske kommer jag att förverkliga det på egen hand nån gång.

Det blir mycket dramatiska miner och stora poser, och jag rör mig mycket, samtidigt som jag försöker att det inte ska bli komiskt eller för cheezy (men lite humor är alltid bra i samband med skräck). Jag avslutade numret med ett fasansfullt skratt (som skadade mina stämband, som redan är gistna p.g.a. luftrörsproblem).

När jag jobbat på det ett tag fick jag gå tillbaks och jobba på sången och själva operaarian, utan rörelse, vilket i sig kräver hundra procent uppmärksamhet.

Som klädsel hade jag valt nått ganska stiligt och möjligen lite sexigt. Svarta vid låret avklippta syntetiska tajts och halvhöga klackar (mina vanliga auditionskor). En tajt kort klänning med vid klockaktig kjol och svart genomskinlig spets på armarna.

Jag gillar den här kombinationen av opera och lite burlesk-aktigt uppträdande. Självklart söker jag till en produktion och nån annan kommer bestämma kläder och annat, men jag tänker alltid som en freelance av gammal vana.

Jag var lite för avslappnad inför resan, låg kvar i sängen länge och snoozade och fick springa i trappan till tunnelbanan, och sen springa på t-centralen för att hinna med tåget. Det var rena turen att jag hann med tåget.

Det är nått med skyltningen, jag hamnar ofta fel när jag är stressad och har ont om tid, vid den där uppgången mot Vasagatan i stället för in i centralhallen, och sen måste man springa på utsidan av Vasagatan. Det var svettigt och jobbigt när det bara var några minuter kvar tills tåget skulle gå.

Jag hann i alla fall. Skönt att jag hade sneakers, och bara en liten lätt väska, så det gick bra att springa.

DSC04240

Phu!

DSC04242
Min väska. Här ser vi mina auditionskor och min nya minihögtalare, ett lyckat köp från minimarket, jag gillar att den ser ut som en guldtacka!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *